b

b

lördag 26 november 2016

Obegripliga tankar


Hur i helvete kan det vara så jävla svårt. Vad fan gör jag för fel.
Jag ger dig lögner och du ger mig inget alls. Jag är inget värd, men jag vet ju att jag är en guldgruva värd hundra miljoner diamanter.
Varför ska ni gömma er det gör ju inte jag längre.
Kan hon få komma fram igen. Jag saknar min andra. Var är hon? Jag ville jaga iväg henne för tid och evighet, bli stark, bli egen, få självförtroende, bli enkel, vardaglig och festfin, allt på en och samma gång.
För helvete<3
Varför? Hur kan det vara så här svårt att lura sitt hjärta?
Hur kan du sitta där på badkarskanten och bara var så fel när allt känns så rätt. Grymt, livet är grymt och underbart. Jag är så himla lycklig.
Tänk att få börja om, gör allt rätt!
Att vara oskuld, det är inget jag vet något om, jag har aldrig varit oskuld.
Jag har aldrig varit oskuld.
Jag har aldrig varit oskuld.
Jag lyssnar. Jag börjar förstå. Allt kunde falla på plats denna dag. Jag är så tacksam, men det smärtar.
Mitt liv har nyss passerat som bomber i himlen som kan falla ner och explodera när som helst. Tack!
Jag var den dåligaste, den usla på min gata.
Det finns ingenstans att gömma sig nu så jag kommer att hitta mig själv. Tack!
Bomber. Bomber. Fara.
Hur kan allt bli så fel och tänka sig att allt kan sluta helt rätt. Detta är helt otroligt. Håll mig kopplad, det var så allt skulle vara från början.
Mitt liv har varit borta men jag har nyss återfunnit mitt liv.
Kan det finnas män som är sparsamma, som inte delar ut, som verkligen inte vill spilla en enda liten droppe på fel ställe.
Hon hade sparat det för mig, bara mig, i över 30 år.
Jag minns detta rosa vackra hjärta tungt. Jag erbjöds guld och diamanter och valde ett hjärta av sten. Jag gick ut alldeles ensam.
Denna period är som franska grammatiken för Levenhagen som ingen fattade i 8:an.
Men skillnaden är att jag fattar, allt är solklart.
Jag är min egen, jag är ingens bara min egen.
Vi kan ju sova när vi har dött och blivit jättegamla. Nu ska vi inte ens blunda, våra ögon ska vara för evigt vidöppna. Jag har en tro, inte visste jag att jag tillhörde trots att en klok och sofistikerad man berättade gång på gång. Jag var purk, envis eller bara ängslig och rädd.
Kanske du kommer att se saker som du absolut inte vill se. Nu är det så att jag inte flyter medströms utan att ha egen åsikt. Under blå himmel och under mitt skinn ska jag nu hitta vad som finns under ytan, under ytan av mitt helvete. Min värld av sanning kanske inte behöver skrikas, utan viskas.
Jag är redo, jag tror jag vet varför och hur. Det känns så rätt att flyga ut i verkligheten. Hur kan vi veta innan vi lämnat. Att hitta tiden som bara flög iväg. Att ha en andrepilot, en extra motor.

Jag ska inte glida mer jag ska leta efter valets sekund och upptäcka allt från början,